tisdag 24 oktober 2017

Göran var ängeln på bussen

Det var Göran Hallqvist från Gävle som räddade de 50 passagerarna i långfärdsbussen från döden. Han blev den räddande ängeln när chauffören hade svimmat vid ratten och bussen fortsatte i 100 km i timmen rakt mot en tankbil. Annars hade vi fått läsa i nyheterna om denna olycka där alla hade dött förmodligen. 

De som satt i bussen hade varit på kryssning och var på väg hem. De befann sig norr om Uppsala och var på väg in på rastplatsen Tre Ängar, men bussen minskade inte farten. Göran Hallqvist satt två rader bakom förarsätet och märkte att något var fel. Han har 20 års erfarenhet från åkeribranschen och han var på rätt plats. Han såg att föraren var avsvimmad och fick tag i ratten, styrde förbi tankbilen och alla andra lastbilar på rastplatsen.

Bussen slog i något räcke innan han fick tag i chaufförens ben och tryckte på bromsen med det. Han körde mot E4:an igen för att få ned farten lugnt och stilla, han växlade ned och kunde till slut dra åt handbromsen. Då var bussen åter på E4:an och hade passerat hela rastplatsen. Bara busschauffören behövde köras till sjukhus. Bussen fick en krossad ruta eftersom de mejade ned flera lyktstolpar men annars var det inga skador. Nästa gång tar Göran Hallqvist nog bilen, säger han. Busschauffören har piggnat till på sjukhuset. Han körde åt Bollnäs Buss. Han märkte att han höll på att bli dålig och beslöt att stanna, men hann inte. Han kontaktade själv bussbolaget om vad som hade hänt. 

Det finns två sätt att se på vad som hände. Att det var slumpen som placerade Göran som ängel på bussen eller att det var något annat. Mänskligheten är inte överens om hur det fungerar. En del tror på makter och andra gör det inte. Vi styrs av blind slump eller av något utanför oss själva. Vad var och en tror om detta får vi avgöra själva.

Tänk att få agera ängel och rädda 50 liv.
Det gjorde Göran Hallqvist från Gävle.
Faksimil från Google.



måndag 23 oktober 2017

Vellinge får inte förbjuda tiggare

Länsstyrelsen har beslutat att Vellinge i Skåne inte får förbjuda tiggare för att de inte anses störa ordningen i kommunen. "En grundförutsättning är att en kommun bara beslutar om sådan lokala ordningsföreskrifter som verkligen behövs. Vellinge kommun har inte i de handlingar som skickats in kunnat visa att ett passivt insamlande av pengar har stört den allmänna ordningen, säger länsöverdirektör Ola Melin på Länsstyrelsen i Skåne som fattade beslutet i dag."

Jag var i Stockholm i dag och upplevde inte tiggandet som särskilt betungande. På Drottninggatan såg jag två tiggare, en satt utanför Åhléns där terroristen körde in i byggnaden i april i år. En annan längre upp på Drottninggatan mitt i vägen och på knä bedjande med en liten tygmössa framför sig. Och en tredje satt utanför Hemköp uppe vid Östermalmstorg. Bättre än senast när jag var i stan. Och det syns också att det inte kommer flera tusen nya invandrare i veckan. Lite blandad befolkning vid T-Centralen, men inget som stör.

Det var till och med så att en invandrare som skulle till sitt extrajobb blev irriterad på den äldre svenska bussföraren när jag var på väg till stan, för det kom aldrig någon ny bussförare när han skulle lämna bussen. Vi stod där en full buss och väntade och väntade i Gustavsberg. Till slut kom två svarta män springande och den ene visade sig vara vår nye bussförare. Han hade kanske sovit? Vad vet jag. Men det löste sig och han körde galet fort in till Slussen. 
Ingen kommun lär få förbjuda tiggande.
Men de är färre i Stockholm.
Mannen nere till höger var
dock kvar på Drottninggatan i dag.
Faksimil från Google.



Från halshuggningar i Syrien till Sverige utan straff

UPPDATERAT
Det var först i våras som terrorresor blev olagliga i Sverige. De som reste tidigare än så omfattas inte av någon lagstiftning utan kan, som terrorexperten Magnus Rantorp säger, åka hem och återuppta sitt vanliga liv. Omkring 150 personer har återvänt till Sverige och drabbas inte av straff ens för terror och mord. Tidigare gick det att komma tillbaka till Sverige med skador och sedan återvända efter att ha fått sjukvård i Sverige och hjälp på alla sätt. 

Numera ser svenska myndigheter hellre att de stannar där de är i Syrien eller andra länder och tar sitt straff där. Det finns minst 150 svenskar till som har åkt till detta krig. Sverige har ingen formell plikt att hjälpa någon som har tillfångatagits av en annan stat. Utrikesdepartementet menar att ingen ska åka för det finns inte särskilt stora möjligheter att hjälpa till.

Här skrev jag om att ett 30-tal islamister reste från Angered och Bergsjön i Göteborg för att döda och bli dödade. Livets högsta glädje enligt dem. Det var för fyra år sedan. Och här om Anas Khalifa, som dömdes för momsbedrägerier på 20-25 miljoner. Också för fyra år sedan. Pengar som användes bland annat för kampen för jihad i Syrien. 
8:58
Jag skrev om moskén i Vivalla som brändes ned i september och från den lilla stadsdelen med drygt 7 000 invånare åkte ett 20-tal islamister för att slåss för IS. En icke svensk medborgare häktades för mordbranden mot moskén. 

söndag 22 oktober 2017

Bra gjort Priscilla Presley!

Äntligen har Priscilla Presley kunnat ta sig samman och lämna sekten scientologerna. Hon gick med för 40 år sedan när  ex-maken Elvis Presley dog. Hon behövde någon slags andlig tröst och scientologerna är bra på att erbjuda sådan till rika människor. De tar deras pengar och gullar om dem som de fortfarande gör med filmstjärnorna Tom Cruise och John Travolta, som förmodligen aldrig lär upptäcka att det är något fel med denna sekt. Sekten hävdar att människor kan nå gudomlig status bara de går igenom deras program och betalar. Och de använder en sämre variant av lögndetektor, för att upptäcka när det är något fel på klienten. Helt galet, men det går att komma undan med vad som helst i religionsväg. Särskilt i USA.

Dottern till Priscilla Presley och Elvis Presley: Lisa Marie Presley har också varit med i sekten, men lämnade redan 2014. Båda ex-fruarna till Tom Cruise: Katie Holmes och Nicole Kidman har också lämnat sekten. Medlemmar får berätta om sina hemligaste vrår i själ och hjärta. De får svara på mycket personliga frågor om dem själva inklusive deras sexvanor och detta används sedan som utpressning av sekten när de vill lämna. Lisa Marie Presley sade att de tog allt, både hennes pengar och hennes själ.

Lisa Marie Presley fördes in i scientologerna när hennes pappa Elvis Presley dog
då hennes mamma Priscilla Presley sökte sig dit.
Bägge har nu gått ur sekten.
Faksimil från Google. 

Peter Wolodarski ber nästan om ursäkt

Peter Wolodarski försöker stå på många stolar samtidigt i dag. Han kan ju inte riktigt veta om det finns någon byk att tvätta på redaktionen där han jobbar. Det är klart att det finns. Jag har själv suttit på en konferens med DN:s fack och blivit sexuellt trakasserad inför alla de andra journalisterna. En reporter som tyckte att bara jag låg med honom så skulle jag aldrig mer se åt någon annan.  Ingen sade åt honom. Jag skrattade åt honom då och gör det nu med. Har träffat på honom här ute någon gång långt senare och kramat om honom. Jag hade förlåtit honom, men det fick honom att hoppas igen. Pojkar är pojkar som man brukar säga. 

Det finns idioter i den manliga släktet naturligtvis och inte blir de bättre av alkohol, som är och har varit så vanligt just bland journalister. DN har alltid varit en jobbig redaktion på många sätt precis som alla andra medier för det är en miljö där den kaotiska kreativiteten måste finnas och jag tyckte att det var märkligt att vi varje dag lyckades att få fram en tidning i detta organiserade kaos. Men vi fick hjälp av makterna eller vad man vill kalla det för att lyckas då som nu. Vi skapade något nytt varje dag och personligen håller jag fortfarande på med denna omvandling av världen.

"Den dagen seriösa redaktioner gör sig själva till megafoner, som bara återberättar vad de fångat upp på internet, är vi riktigt illa ute."

Så försöker chefredaktören hålla rent omkring sig genom att sätta sig på sina höga hästar och se ned på folket. Redan nu är det så att jag irriterar mig över hur mycket internet har genomslag i medierna. Oväsentligheter trängs med det som är viktigt. Sorteringen av nyheter fallerar i många fall. Allt körs ut utan större eftertanke. Små gulliga djur trängs bredvid morden på människor. Peter Wolodariski känns riktigt krampaktig med tanke på vad han har åstadkommit på redaktionen och arbetsmiljön med reportrar som sattes i särskild burar "frysboxar" för inte alls så länge sedan. Misshandel är misshandel även om det inte är sexuell sådan.

Medierna har stora problem och DN är sur över att jag har blockerat deras annonser. Fast jag är prenumerant. Varje gång jag går in på hemsidan får jag upp ett formulär att fylla i. Men det struntar jag i att göra. Och Aftonbladet har gjort en reklamsida som det första man kommer in på innan man får läsa nyheterna. Betalväggar är legio. Jag betalar inte utan har slutat att läsa annat än det som är öppet för alla. Avskyr reklam i alla sammanhang, men jag vet naturligtvis att medierna lever av det. Så har vi ordnat vårt samhälle. Och naturligtvis måste medierna ha betalt på något sätt för att kunna fortsätta att leverera artiklar. Om de inte också ska gå på statliga bidrag från regeringen. 

Yttrandefriheten har problem. Det finns inte längre några riktiga "gate keepers", som vi blev lärda på Journalisthögskolan skulle ordna så att det blev ordentliga och godkända nyheter som publicerades. Istället kan alla journalister råka ut för kampanjer av olika slag som är politiskt av höger- eller vänstersort. Det gäller att stå emot och lita till fakta och de grundkunskaper som en del av oss ändå har om världen och genom erfarenhet av livet.

Den ungdomskult som vi har är orsaken till förvirringen både mentalt i allmänhet och hos en chefredaktör, som inte kan hålla rent omkring sig. Peter Wolodarski är inte ens fyllda 40 ännu. Klokheten kommer ungefär i åldern 40plus eller till och med 50plus. Innan dess måste människor vara så intelligenta att de omger sig med kloka och äldre, erfarna rådgivare. Men det är svårt när det alltid är ekonomin som sätter gränserna.  Det problemet har inte jag. Och inga andra lojaliteter heller. 
Hur ska våra gammelmedier hålla jämna steg med internet?
Ett stort problem som är olösligt.
Faksimil från Google.




lördag 21 oktober 2017

President Trump släpper dokument kring Kennedymordet

Jag minns tydligt när president Kennedy blev mördad. Fick se det på den tidens TV i gryniga bilder. På kvällen när nyheterna var vid halvåtta. Dagen efter gick jag till skolan, gymnasiet som var inhyst i Lärarhögskolans övningsskola, på andra sidan stan mot där jag bodde. Och jag kände mig sorgsen. Men denna händelse var ingenting vi tog upp i skolan. Där låg vi fortfarande i början på 1900-talet och jag läste aldrig ens om andra världskriget i skolan. Detta presidentmord den 22 november 1963 låg för nära och var för kontroversiellt. 

Jag har skrivit manus om Jacqueline Kennedy, för hon var mer intressant tyckte jag än president Kennedy, men hon var inte vänstervriden och kom från amerikansk överklass, vilket inte ses som spännande i Sverige. Dessutom fanns det i hennes släkt en skröna om hur fina anorna var från Frankrike, där de i stort sett var släkt med det franska kungahuset. Men allt det där var påhittat. Naturligtvis har det blivit konspirationsteorier kring mordet på hennes man, så det är bra att president Trump nu tänker släppa alla hemligstämplade handlingar kring vad som hände. Så att världen äntligen får veta. Kanske.

President Trump kommer att vara i Dallas, Texas, där president Kennedy mördades nu i veckan på onsdag. Jag skrev så här om hans och hans frus besök där.

Jacqueline hade haft glasögon sedan hon var tio år och Jack hade börjat använda läsglasögon i 40-årsåldern. Men det finns knappt ett enda fotografi där någon av dem använder glasögon. Förutom alla bilder där hon har sina solglasögon. Så fort någon försökte fotografera dem när de hade läsglasögon vände de sig bort eller tog av dem. Det ingick i det ungdomliga de ville representera. Det friska. Det skulle inte vara något fel alls på presidentparet. Jacqueline Kennedy var glad över att vara tillsammans med John F Kennedy på den där resan och hon var stolt över att det gick bra för dem och hon ville hjälpa till. 

- Jag gjorde det för oss som familj. Det skulle vara lugnare att kunna stanna kvar i Vita huset ännu en fyraårsperiod, en bostad som barnen var vana vid, än att behöva flytta till en osäker framtid. Jack behövde en period till som president för att kunna uträtta tillräckligt för landet och folket. Han hade bara hunnit att börja med att försöka ändra folks inställning till varandra. Jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa till. 

Presidentparet landade först i San Antonio och president John F Kennedy höll ett tal innan de flög vidare till Houston. Jacqueline Kennedy talade där vid middagen på spanska och sedan fortsatte de till Fort Worth och till Texas Hotel, dit de kom vid ettiden på natten. Det hade varit en lång dag och de var båda så trötta att de kramade om varandra och sedan gick till varsitt sovrum. President John F Kennedy hade sagt till sin maka att hon inte behövde gå upp så tidigt. Han själv skulle hålla ett tal på torget före frukosten, men Jacqueline Kennedy behövde inte gå upp förrän efter nio när frukosten serverades. Hon lade fram sina kläder kvällen innan. Hon skulle ha den rosa chaneldräkten med en pillerburkshatt, en marinblå blus, marinblå handväska och lågklackade skor. Till detta skulle hon bära korta vita handskar. Hon kom ned till frukosten nästa dag lite sent och Jack var redan där. Han hade hållit sitt tal utomhus och nu höll han ett tal till vid frukosten. Sedan var det en timme kvar innan de skulle flyga vidare till Dallas. 


Tidningen Dallas Morning News hade den morgonen en stor helsidesannons med en ram i svart som om det vore en dödsannons med den ironiska rubriken:  Välkommen Mr Kennedy till Dallas. Det var extrema högernationalister som hade satt in annonsen i tidningen. Ägaren till tidningen, Ted Dealey, tyckte inte om John F Kennedy och han hade tidigare hånfullt sagt om presidenten: 

- Istället för att leda Amerika, som en riktig man på en hästrygg så tyckte folket i Texas att det mera såg ut som om han använde Carolines cykel. 

President John F Kennedy fick tidningen och såg annonsen. Han läste den och räckte den sedan till Jacqueline. Hon mådde illa när hon såg den. Men presidenten skojade lite om den:

- Vi är på väg till det riktiga toklandet idag. Igår kväll var väl ändå bästa chansen ifall någon skulle vilja ta död på en president. Det regnade och det var mörkt och vi trängdes med en folkmassa. Någon skulle ha kunna haft en pistol i en portfölj, skjutit och sedan bara släppt den och försvunnit i folkmassan.

Det lät som en riktig thriller när Jack Kennedy konstaterade detta, som om världen fungerade efter hur deckarförfattare skrev. Alla katastrofer kommer oväntade för att ingen har förutsett dem. Det fanns inte i presidentparets föreställning att en galning skulle kunna skjuta mot dem denna soliga och ljusa dag. Att någon skulle vilja ta presidentens liv och allra minst fanns det i president John F Kennedys föreställning. Eller om det fanns där så höll han detta ifrån sig för han ville så gärna att allt skulle gå bra den där dagen den 22 november 1963. Han ville på sitt vanliga charmerande sätt inta den stad de var på väg till. Jacqueline Kennedy hade på sig sin rosa återanvända chaneldräkt och sin lilla pillerburkshatt och var förberedd för Dallas. Hon ville hjälpa sin man att charma invånarna:

-  Vi hade bra väder, när vi landade på flygplatsen Love Field i Dallas. Klockan var tjugo i tolv på dagen och vi klev ur flygplanet tillsammans och vi log bägge. Vi tryckte några händer bland människorna, som hade samlats för att se oss. När vi satte oss i bilen, den öppna, mörka Lincoln SS 100 X,  fick jag några sista instruktioner:

- Se åt vänster bort från presidenten. Vinka åt människorna på er sida. Om ni båda vinkar till samma väljare är det bortkastat.

- Framför oss satt John och Nellie Connolly, guvenören och hans fru. Jag satte på mig solglasögon för det var varmt och bländande ljust, men Jack sade åt mig att ta av dem. De låg i mitt knä och jag tog på mig dem igen när det inte var så många människor, som kantade gatorna, men John F Kennedy sade igen:

- Ta av glasögonen, Jackie.

Presidentparet hade lämnat Love Field strax före klockan ett. Kortegen hade klarat av den första etappen och den var på väg in från flygfältet genom Dallas. Först körde motorcykelpoliser och sedan kom presidentparets öppna Lincoln, som inte hade något tak den dagen. Jacqueline Kennedy hade velat ha det. Secret Service hade också tyckt att tak vore bra, men president John F Kennedy ville inte. Han tyckte att alla skulle kunna se dem. Ingen ville stå vid en gata, där bilen med presidenten och hans fru körde förbi utan att de kunde se något. Det påminde för mycket om slutna dikaturer, om rädsla för människor. Inte skulle väl presidenten vara rädd för sitt eget folk? 

- Alla var vänliga mot oss och eftersom solen sken fanns det ingen större anledning att ha ett biltak över vår öppna, stora Lincoln Continental. Jag hade min rosa pillerburk på huvudet och den skulle hålla håret på plats också i bilen och jag återanvände min rosa chaneldräkt med guldknappar, som jag hade haft i flera år för att inte stöta mig med pressen genom att verka slösaktig. Det var Jack, som hade valt ut den åt mig. Mellan mig och Jack låg en stor bukett med röda långskaftade rosor, som jag hade fått på flygplatsen.

 Bilkortegen närmade sig det sista inplanerade kvarteret. Bilen svängde från Houston Street in på Elm Street. De var på väg mot en mörk tunnel och Nellie Connally sade:

- Vi är nästan framme.

Det skulle inte dröja mer än fem minuter så skulle de kunna lämna bilen och få lite lunch.

Bilen åkte förbi Texas School Book Depository vid halvett när en smäll lät som en feltändning från någon av polisens motorcyklar. President John F Kennedy höjde handen mot sin hals och började falla och Jacqueline Kennedy grep tag i hans vänstra arm. Just då skakades hans huvud och hans kropp lyftes upp och han föll ihop mot sin fru. Hon fick både blod och hjärnsubstans över sig. En bit av hans huvud sprängdes bort och hon såg att hans hjärna var blottad. Den var alldeles rosa. 

Inom några sekunder hade åtminstone tre skott avlossats. Det första träffade presidenten i nacken och gick ut genom hans luftrör därför hördes ingenting från honom. Han fick inte fram ett ljud. Det fanns ingen luft. Det andra skottet sårade svårt guvenör John Connally, som satt direkt framför John F Kennedy eller om det var samma skott som hade träffat presidenten och kulan bara fortsatte. Och det tredje träffade presidenten i bakhuvudet på höger sida och sprängde bort en del av skallbenet och hans hjärna. Hjärnsubstans och blod flög över bilen. 

Jacqueline Kennedy skrek:

- Gud vad gör de? Gud de har dödat Jack, de har dödat min make... Jack, Jack!

Jacqueline Kennedy hjälpte deras personlige Secret Serviceagent, Clint Hill, att komma upp i bilen genom att  hon sträckte sig bakåt och fattade hans hand. Han kröp upp i bilen över bakluckan och skyddade henne och presidenten med sin kropp och bilen satte fart. Det har sagts att Jacqueline Kennedy försökte fly från bilen men det var inte sant. Hon ville ha hjälp. Det hon gjorde var instinktivt. Hon ville ha någon bredvid sig själv, som kunde hjälpa henne. Föraren hade saktat in när guvenören började skrika för att han träffades av ett skott, istället för att öka farten, som han borde ha gjort och de agenter, som var framför bilen reagerade inte heller. Inte tillräckligt snabbt. De ögonblick som kunde ha räddat presidentens liv passerade förbi.
Bilderna från Kennedymordet har fortsatt att komma.
Faksimil från Google. 


Spotify hjälpte inte terroroffer gör Sverige det?

De efterlevande föräldrarna till terroroffret Chris Bevington på Drottninggatan vädjar till statsminister Stefan Löfven om hjälp. Familjen med efterlevande  har inte fått tillräcklig hjälp av företaget Spotify, som han jobbade på i Stockholm. Nu behöver hans änka och två små barn att Sverige griper in. De bor här. Det sista Chris Bevington gjorde var att kasta undan sin 7-årige och äldste son så att han överlevde, men sonen är starkt traumatiserad. 

Föräldrarna till Chris Bevington ber om hjälp för sin svenska svärdotter och de båda barnbarnen. Föräldrarna ber "att Sverige tar hand om och stöttar sina offer för terrorism". De menar att stödet var stort i början och också löftena om detta, men sedan när tiden gick har allt ändrat sig. De vill inte längre ha bara ord utan handling. De vill att Sverige och Stockholm tar hand om de efterlevande. Stödet är nästan borta och därför ser de ingen annan utväg än att skriva till statsminister Stefan Löfven. De båda farföräldrarna tackar för det kondoleansbrev som de fick från statsministern direkt efter terrorattentatet, men nu är de i desperat behov av ett mer påtagligt stöd till familjen. Det var hans bästa vänner som startade en insamling till familjen efter att Chris Bevington dog. Hans efterlevande änka bor i Stockholm.

Terrorattentatet i Stockholm ägde rum den 7 april i år. Här skrev jag om detta då. Här skrev jag om de dödade i terrorattacken. 

Chris Evington dog i terrorattacken på Drottninggatan.
Hans föräldrar vädjar nu om hjälp.
Faksimil från Google.

Åsa Linderborg försvarar Aftonbladets tystnad

Hon skriver om den senaste tidens avslöjanden: "När till och med journalister ropar efter namnpubliceringar och de största mediehusen vidarförmedlar rykten som de inte kunnat bekräfta, blir de en del av den lychjustis som nu markerar en milstolpe i svensk offentlighet. Det behöver rensas upp och det här är ett wake-up call för många män. Men får mobben bestämma, är det här slutet på rättsstaten såsom vi känner den."

Hon menar fortsatt att det är de namnlösa kvinnorna som uttrycker sig på metoo som vi ska bry oss om. Det är strukturen det handlar om. Ja, så uttrycker sig också alltid Fi. Att det handlar om ett förtryck som ligger i strukturen. Men det finns ingen motsättning i att samtidigt dra fram sådana som Fredrik Virtanen som är en makthavare på Aftonbladet. Och avslöja dessa enskilda män som Martin Timell som har funnits i våra vardagsrum i åratal.

Det var okej med namnlösa journalister förr i tiden eller att de skrev under pseudonym för då var det rent av skamligt att skriva i tidningar. Jag vet eftersom min pappa ansågs som släktens svarta får, för han kunde inte blir något annat än journalist. Hans bror var läkare. Och det var präst eller läkare man skulle vara på 50-talet. Det var moraliskt fint i hans släkt. Man skulle inte vara murvel. Men numera blir en del journalister kändisar och makthavare genom sina positioner och de måste också ta ansvar för detta. 

Åsa Lindeborg menar att det är en mobb som bestämmer, att det är slutet på rättsstaten som vi känner den. Nej det är det inte. Men när rättsstaten inte fungerar på grund av en tystnadens kultur så måste människor få använda de medel som finns för att få höras. Och internet skulle ju föra människor närmare varandra och göra samhället plattare. Det är vad som händer nu. Det är den här revolutionen vi har väntat på, men det tycker naturligtvis aldrig samhället om. Och inte de makthavare som blir utsatta för folkets vrede. Åsa Lindeborg borde känna igen en revolution när hon ser den. Men det gör hon inte för hon är själv en makthavare. Och hon är tydligen blind för att denna makt medför ansvar.

La liberté guidant le peuple, friheten leder folket.
Målning av Eugène Delacroix 1830.
Louvren Paris. 






fredag 20 oktober 2017

Det gör ont på Martin Timell

UPPDATERAT
Martin Timell uttalar sig nu i Aftonbladet och säger att "om man är utsatt för hetsjakt gör det jävligt ont". Han har anklagats för homofobi, sexism och rasism. Även sexuella övergrepp och trakasserier ingår i det som vittnas om av medarbetare.  Och i går beslöt TV4 att ta honom ur tjänst. Samtliga program där han skulle ha synts under hösten tas också bort från tablån. Det går att se Timell som utnyttjad av TV4 eftersom det har kommit till kanalens kännedom för åtminstone ett par år sedan vad som hade hänt. 

Alla inspelningar som Martin Timell skulle ha medverkat i stoppas också. Ibland blir någon för dyrbar för en arbetsplats och det går inte att lyfta bort den. TV4 har tjänat mycket pengar på Martin Timell och han har också gjort det. Tjänat pengar. Själv har jag slutat att titta på hans program för flera år sedan. Han fyller 60 år i november och har naturligtvis sitt på det torra hur det än går. Men det är mycket trist att en tystnadskultur gjorde att det blev så här. "Fuskbyggarna" är inplanerad till våren och TV4 har inte bestämt hur de ska göra med detta program.

VD på TV4 Casten Almqvist har gått ut med ett pressmeddelande och sagt att "detta är ett underbetyg till oss som organisation, till ansvariga chefer och den kultur, som jag själv är ytterst ansvarig för". "Äntligen hemma" finns inte längre som hemsida på TV4. Kanalen ska prata med produktionsbolagen de anlitar och ha krav på sundare arbetsförhållanden samt en ökad dialog med TV4. Advokatfirman Zetterwalls ska göra en oberoende utredning om situationen.
15:48
Till Expressen erkänner han vad han har gjort och säger att "han inte har fattat att han har gjort folk jävligt illa". Att hans beteende har varit föråldrat och han säger att han ska "ringa runt och be om ursäkt samt söka hjälp". 
19:47
Lulu Carter säger detsamma som jag: det handlar om pengar. Martin Timell har varit en "kassako" som hon säger. Och hon blev utsatt för honom också. Hon har gjort 18 säsonger i nio års tid ändå. Fast hon blev upptryckt i hissen mot väggen och han sade att hennes bröst var "juveler" och att hon alltid måste ha urringat för tittarsiffrornas skull. 
23.10.2017
Martin Timell försvinner för gott från TV4. Kanalen har "aktivt blundat för saker och skälen är svåra att svara på", säger VD Kasten Almqvist. Nä, det borde de väl inte vara. Skälen heter pengar och ett gott liv för de inblandade. Girighet helt enkelt. VD själv har känt till det här sedan 2016. Men inte reagerat förrän nu. Dra på trissor!


Martin Timell försvinner ur rutan hos TV4 under hösten.
Faksimil från Google. 



Jan Guillou en kladdande maktmissbrukare

Det förvånar mig inte det minsta att Jan Guillou har kladdat på Katerina Janouch. Jag har aldrig gillat Guillou och skrivit om det förut, bland annat här. Så här skriver nu Katerina Janouch på sin blogg: 

- Efter några glas vin hände det i princip varje gång att Jan Guillou blev närgången på ett kladdigt och genant sätt. En hand på knät under bordet, smek, slirigheter i örat, komplimanger, mer smek, smyg efter mig till toa, mer kladd. Det var precis som att han inte kunnat hålla fingrarna i styr. "Jag är mig inte lik på flera dagar efter att jag träffat dig" har han bland annat viskat i mitt öra, trots att hans hustru stått bara några meter därifrån. 

Allt går att klara sig undan för Jan Guillou. Han avslöjades som spion men studsade upp igen. Hans förlag gav ut Liza Marklunds Gömda. Det uppgavs vara en alldeles sann historia, men visade sig vara något påhittat förstås. Men vad gör det när det går att tjäna pengar på det. Är det okej att ljuga för att driva politiska projekt frågade jag här år 2009. Jo förvisso för en del människor.