Det blir enligt Expressen hans respons när de vill fråga ut honom om klasskillnader. Han ska ringa polisen. För det är tydligen trakasserier och hemfridsbrott enligt honom med frågvisa journalister. Han är ju gubevars inte längre en offentlig person, men kasserar in multum ändå eftersom han har varit politisk kändis. Jag är personligen inte avundsjuk på ex-politikers liv för jag har kommit fram till för länge sedan att jag skulle aldrig klara livet som politiker. Jag är alldeles för ärlig. Skulle aldrig kunna skådespela och ljuga så bra som de gör. Dock känns det en smula orättvist att vi som alltid har talat sanning aldrig blir belönade för det.
Göran Persson håvar in belöningar för detta sitt tidigare kändisliv även i dag då hans företag går med ca en miljon kronor per år i vinst. Åtminstone gjorde det så 2014. Hans fru har också en lön på några miljoner per år ännu som pensionär. Bägge är pensionärer till åldern och känner igen sig i varandra tydligen: livet handlar om att samla på hög. Det blir makten och härligheten när inte längre den reella makten som politiker finns där. Vad alla miljonerna ska vara bra för vill de naturligtvis inte besvara.
Göran Persson sade att han skulle ägna hela sitt politiska liv till att "bekämpa klassklyftor där ensamstående mödrar betalar skattesänkningar åt bättre ställda". Så sade han 1998 i en valdebatt med Carl Bildt innan han snodde de andra 40-talisternas hopsparade slantar till pensionen. Nästan 260 miljarder. Skulle vara ett lån och betalas tillbaka. Sades det till att börja med. Icke sa Nicke. Jag som också har varit ensamstående mor blev av med pengarna och fick dessutom högre skatt så småningom än andra och yngre. Ren åldersdiskriminering. Plus denna broms då som slår hårt. Och dessutom försöker nutida debattörer få det till att detta är en vandringshistoria! Så upprörande. Historierevisionismen lever bland politiker. Det gäller att ändra så att propagandan kan leva.
Saken är den att ingen missunnade socialdemokraten Gunnar Sträng hans hus i Gamla stan. För folket kunde känna igen sig i detta: att herr finansministern ville ha det lite gott och bra på gamla dar. Han som var född i det fattiga 1900-talets början. Då menade folket att han skulle fixa detta också åt dem. Och det gjorde han i mångt och mycket. Han satt från 1955-1976 som finansminister under de goda åren i Sverige. Då när landet gick från fattigdom till att bli rätt välmående. För alla.
Ifall folket tror att politikerna ska ordna det så att det blir bra för dem också godtar de om politiker är adel eller rika på gamla dar. Spelar ingen roll. Det blir jämlikt då när alla får del av välfärden. Men när förtroendet från folket går förlorat då är landet i sin helhet illa ute. Och så ser det ut nu när de makthavande försöker dutta ut pengar lite hit och dit för att behålla sina röster. Och samtidigt tar in miljarder mer i skatter än vad Sträng och Erlander eller Palme gjorde. På den tiden fanns knappast momsen (som hette oms och var på ett par tre procent). Ända fram till 1970-talet hade Sverige lägre skattetryck än andra OECD-länder. Sedan rakade det i höjden.
14:10
Ursäkta mej så mycket. Jag skrev fel där uppe. Vinsten i Göran Perssons bolag är naturligtvis en miljon i månaden, inte per år. För mig är det så otroliga siffror vilket som - en miljon per år är inte så dumt det heller - så att jag i hastigheten inte mindes riktigt vad som stod i Expressens artikel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar