fredag 19 maj 2017

Folkdomstolar på 2000-talet

UPPDATERAT
Sven Å Christianson professor i psykologi och Göran Lambertz tidigare justitieråd skriver bägge i dag på DN Debatt att medierna i vår tid har blivit ett slags folkdomstolar, som griper in när de tycker att domstolarna inte har dömt enligt deras tycke och smak. Det är en makt utanför rättssystemet som medierna ägnar sig åt och ett "moderniserande av de processer som ägde rum under 1600-talets häxjakt", menar de båda.  

Sveriges Television har gjort en "gigantisk satsning på Kevinfallet" och "agerar i praktiken just domstol", menar de. Dan Josefsson frilansjournalist och författare har sagt att fyra personer har jobbat ett år med detta och han själv ännu längre. De båda debattörerna ifrågasätter att vi alla ska betala för detta. Hannes Råstam satte mönstret med Quick-fallet där journalister tar kontakt med en dömd man och övertygar denne om att han har erkänt falskt och "erbjuder dem en berättarteknik, ett drev som går ut på att med hög volum, stor intensitet och starkt emotionellt påslag driva en process med inslag av förtal..."

Jag har undvikit att se de tre delarna om Kevin-fallet. Dels för att det så svårt att ta del av detta igen som handlar om ett barn som dött och dels för att naturligtvis är det en partsinlaga och det borde väl inte vårt statliga medium ägna sig åt när de rättsliga instanserna har gjort sitt. När det gäller det döda barnet Kevin lades den rättsliga undersökningen ned utan dom och i Quick-fallet menar de båda skribenterna att det är felaktigt att skylla de fällande domarna på rättspsykologin. Medierna gjorde stor skada i Quick-fallet menar de båda eftersom de har fått det att framstå som att denne man var oskyldigt dömd fast domstolar hade hittat bevis nog. I Kevinfallet ansåg åklagaren att händelseförloppet var fastställt och att en domstolsprövning därför inte behövdes. 

De bägge debattörerna invänder emot att just de ska utses till skurkar i denna process. Som om de hade besluten över detta enväldigt i sina händer. Folkdomstolar har länge funnits på nätet där människor bedöms skyldiga eller inte av kreti och pleti. Ett sådant avskräckande exempel är sajten flashback, som inte går att komma åt. Det går att påstå vad som helst där eftersom sajten bygger på vad tyckare anser. Spekulationerna går ständigt höga och oskyldiga ställs inför rätta både där och på facebook, när folkdomstolar tycker så. Inget att göra något åt.

Det här speglar en tillbakagång i hur vi har det rent allmänt i vårt samhälle, där de demokratiska institutionerna riskerar att betraktas med misstänksamma ögon av envar.  Inte bara medier utan vem som helst kan skapa ett drev och medierna i sin tur hänga på detta. I jakt på alltfler "klick". Som om varje medlem av folket hade kunskaper som är bättre än våra experter och domstolar och att varje människa kan ställa sig upp och säga sanningen när inte våra institutioner gör så. 
20.5.2017
På presskonferensen börjar en av bröderna som fälldes för mordet som sjuåring med att tacka medierna för deras insatser, men som Eva Franchell skriver i en ledare i Aftonbladet: "De fick aldrig någon rättvis rättegång. De fick aldrig några försvarare. Det fanns ingen teknisk bevisning". De erkände inte fast de pressades i långa förhör. Och medierna köpte hela berättelsen och ifrågasatte aldrig deras skuld. Det var medierna med naiva journalister som verkställde domen, menar hon. Stackars Sverige vilket moras rent rättsligt. Och vilka häxjakter åt olika håll, som fortfarande pågår.


Medierna riskerar genom ryktesspridning och sensationsrubriker
att skapa nya sorts häxbränningar.
Faksimil från Google. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar